Vissa av er vet att jag har det fruktansvärt jobbigt just nu. utan mediciner, läkaren som bara velar och en kontaktperson som tror jag är 7 år och tycker jag är en skit unge.
Sen så tycker jag att om man ska vara vänner ska man kunna ge OCH ta, men ibland känner jag att jag inte kan få säga nåt alls, jag förstår om folk är upptagna och inte har all tid i världen, det är inte bara jag som existerar och ska ha uppmärksamhet.
Men när man vill försöka prata med personen ifråga och man bara får sura sms och kommentarer om att man vill var ifred är det inte så lätt.
Vi har känt varandra i många år nu, och VARJE gång det är det minsta lilla få jag ett sms där det står sluta skriva till mig, jag vill vara ifred, visst i början så ok, men så fort det är nåt får man det svaret, så hur ska vi kunna kommunicera när allt jag får till svar är låt mig vara? det funkar inte.
Jag älskar dig och du är en underbar människa och jag vill verkligen ha dig i mitt liv, det lilla jag nu har. men vi kommer inte kunna vara vänner om vi inte pratar om detta.
du svarade inte på frågan så jag tar det som ett nej, precis som jag skrev, jag beklagar detta och kommer må jävligt dåligt ett tag framöver. Men man kan inte ha en relation där den ena parten blir sur på mig för nåt jag inte förstår och sen vägrar prata om varför... Jag känner mig helt tom och önskar du kunde se det ur min synvinkel, jag förstår att du vill vara ifred, men på (vad e det 5? år) har jag ALDRIG sagt hur det känns för mig, vi har aldrig pratat om det som hänt, bara "sluta messa mig", och det tär på en relation, och jag orkar bara inte mera.. det tar för mycket energi.
Jag skriver detta för jag behöver skriva av mig. om du kan svälja din stolthet och höra av dig kommer jag bara bli glad, men om du inte är villig att prata om detta så kommer vi aldrig att fungera tyvärr.
Det gör mig riktigt ont att förlora en sån fin människa och vän ur mitt liv men Jag måste ha min fokus på att bli frisk, inte idiotiska tjafs som bara byggs på inom mig tills jag en dag kommer explodera och allt jag någonsin känt minsta småsak går ut över dig. och det vill jag inte ska hända.
Så nu avslutar jag det här, inte för att jag vill, för det vill jag inte, utan för att jag måste.
Jag skulle kunna skriva här om mycket av det mellan oss som gör mig lessen, men om du inte vill prata med mig om det så är det ingen idé att ens försöka skriva det här.
En vänskap kan inte fungera utan kommunikation...
Hoppas du och dina djur får underbara och långa liv, jag älskar er hela bunten. men nu är det nog.. glöm inte att om du är villig att prata om det så säg till, om inte... ja då är det som det är... då gäller det jag skrivit, det är nog nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar