lågnt inlägg

Första dagen i hässleholm idag, gick hur bra som helst! vill ni veta resultat kan ni fråga :p hahaha

Är så himla besviken på pappa, nu vet inte jag om du läser detta kära far, men gör du det så är detta kanske bra för dig att läsa.
Under min uppväxt så har min pappa aldrig funnits där, när jag var runt 17 år så fick vi lite kontakt, sen dess så har det vart lite sisådär med kontakten. Jag minns hur du smög för Lotta med att du träffade mig. och det sårade att behöva känna att min egen pappa inte kan säga till sin fru att han ska träffa sin dotter.
Efter ett tag blev det att jag bara ringde när jag behövde pengar, och det var jobbigt för mig, det tog på mitt samvete, för jag ville ha en relation! jag har försökt men jag känner honom inte, jag vet inte vad jag ska säga! jag vet inte ett jävla skit om honom... förutom att det verkar vara viktigare att vara i stugan och dricka sprit än att träffa mig :( nu säger jag inte att han inte har försökt, för det har han, smått... men jag önskar att han kunde intressera sig lite för mig, visst han frågar hur det går med hundarna, men jag tror inte han förstår att det är en grymt stor del i mitt liv och hur involverad jag faktiskt är i utställningsvärlden. och om allt går inom planerna så ska vi snart börja tävla viltspår med.

Jag bad honom för 5-6 dagar sen att komma och titta när Exit ställs i Borås (där han bor) och svaret var att jaaa, jag vet inte, vi har semester, men ska kanske vara i stugan.
snacka om att känna sig oviktig! han är där så gott som jämt! kan man inte då skippa en dag för att vara med mig, som han faktiskt inte vet ett dugg om.
Nu ska ni inte tro att min pappa är en elak människa för det är han INTE! han är vänlig, givmild, generös, snäll, rolig, och när jag träffar honom så är han underbar! men detta är också det enda jag vet om honom, jag vet inte nåt om hans uppväxt, (förutom sånt min fadder Rey-Ove och hans fru Marianne) har berättat, festbitar och annat kul. vet inte ett endaste dugg om min farmor som dog när pappa var ung. Farfar kände jag lite, men minns att när jag var liten var jag väldigt blyg för honom för vi träffades knappt heller, vilket jag ångrar nu.
Jag vill inte märka att åren gått och att jag kommer ångra att jag inte känner honom. Har syskon som inte är det minsta intresserade av att lära känna mig, och det gör mig så lessen...

Det värker i mitt hjärta varje dag efter den pappa och dom syskon jag skulle kunna ha.
Men hela mitt liv har jag varit en andrahandsvän, och till stor del är jag det ännu. har nåra vänner som aldrig svarar mig förutom när det passar dom, så varför skulle jag inte komma i andrahand för mig egen familj?

Det är ju bara så att ska jag ha kvar vissa vänner är det bara att lära sig att dom sätter alla andra först och mig sist :p haha usch vad hemskt det lät. nä, men att man kommer med undanflykter men har tid med alla andra det känns inte kul. jag skiter i vem som känner sig träffad, för jag tror inte att den personen jag främst tänker på överhuvudtaget kommer känna sig träffad. men för att ge dig en tankeställare så kan ju ni som bor i gbg området tänka till ordentligt hur ni behandlar vissa människor!!!

Men iaf, jag önskar jag kunde få en riktig relation med min pappa, jag har ju nästan slutat ringa honom helt och hållet, men det beror på att jag vet inte vad jag ska säga, jag har inget att säga! jag vet inget om honom, han vet inget om mig, och mitt hjärta brister snart. Undrar ibland om det inte är bättre med ingen kontakt alls, för det tar för mycket krafter att gå runt och vara lessen...

Nä! nu ska jag sova om jag kan, det är sspk imorn och jag måste sova! Men en sak är säker, jag kommer behöva rensa bort dom vänner som jag aldrig ens träffar, och som aldrig hör av sig!